en egen text rubrik av melissa horn bild av michaela.va det bara jag som fick den känslan jag än har idag..
tack vare dig vet jag vad kärlek är och jag vill aldrig fastna där igen!
tyvär står jag redan där och kan inte komma loss , du måste möta mig halvvägs för jag orkar inte längre iaf inte utan dig och din hjälp vid min sida, jag minns hur jag faktiskt trodde på min egen dröm jag gav inte upp hoppet , hoppet om ett liv brevid dig .
det är som att jag ser mig själv torteras av dig, och jag kan inte göra något, jag vill bara att du ska bry dig jag vill att jag ska betyda något för dig men hela den tiden har du bara utnyttjat det du kan få ut av mig , jag hatar och älskar dig samtidigt på något konstigt sätt.
och jag trodde aldrig jag skulle falla så hårt och även om jag har människor som faktiskt är räddningen från dig så är detta den mest ensammaste känsla man kan gå igenom , fortsätter komma upp men ramlar ihop om och om igen sen slutar man kämpa
jag förlorade mig själv i dig och i oss , hela mitt människovärde.
jag har problem med att sova , ibland kan en natt påverka ens tankar så hjärnan tillslut skriker stopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar