jobbigt när ingen kan se det jag vill, jag har alltid kommit i andra hand och ingen har varderat mig som högst nej det har aldrig funnits.

komplex , komplex, komplex och återigen komplex alla dessa komplex folk har, och glad e jag för dom som inte har några eller dom som sitter med enbart en eller två i handen, jag är oftast glad inte blyg skäms inte men när det gäller utseendet är det ungefär hela mig kan nog inte nämna nått bra ., detta är inte för att få kommentarer eller nånting utan det är bara sanningen.
sen tänker jag väldigt mycket jag vågar inte säga vad det är jag inte tycker om , jag vågar inte nämna nått runt om kring det eller prata om det för jag är rädd att folk ska säga något , säga att det är sant bara mina närmsta får höra vad jag tycker , själv är inte utseendet så viktigt för mig så länge dom är snälla glada och roliga en sådan personlighet jag passar ihop med. men eftersom jag har fått höra en grej om mig själv dag ut och dag in förföljer det mig folk snackar, så jag försöker alltid dra uppmärksamhet från det ämnet så folk inte tänker på det , folk kan tycka jag är gapig och jobbig ofta stör sig många på mig och ja jag kanske skriker ofta och sånt nummer ett är det inget jag tänker på direkt, nummer två e det sån jag e inget jag försöker ändra på inget jag e stolt över nummer tre så ser folk oftast förbi mig, oftast förbi dom delarna jag vill folk ska se, jag hatar att vara tyst jag hatar när det e tyst , om jag alltid är glad och sånt så får jag för mig att dom tycker jag verkar snäll , för så gör jag e ja med nån som är glad snäll och rolig ser jag förbi den personen brister och osäkerheter oom ni förstår vad jag menar och accepterar den men alla har inte samma tänkande som mig istället ser dom bara det dom vill se och låter inte mig få vara somjag är som sagt e det inget jag VILL ändra på det är inget jag är stolt överheller men min personlighet försöker jag alltid överglänsa mitt utseende för det är inget jag ser som positivt så jag låter personligheten ta över så ingen ser mig, och det gör ont hos mig när jag får höra från andra om mitt utseende , spec min personlighet.. att dom tycker jag är jobbig för det är den delen som speglar och visar mitt utseende på det bättre sättet, jag antar att jag inte kan vara mig själv med alla även om man aldrig ska ändra på sig själv så kan man inte det om det är det som stoppar en i livet får man ändra , och försöka , jag står på två sidor där jag inte vet vilken jag sida jag ska ta, förrvirad , ja det kan man verkligen säga att jag är., om det inte framgår i texten vad jag menar så läs en gång till för det går inte att förklara riktigt .